onsdag 28 mars 2012

Resutat och rapport från första etappen av GiroGbg

13(!) st glada anslöt till första etappen av GiroGbg! 46 km (se bana och höjdpriofil här) och benämnd "The Lasso" stod det på inbjudan, men vad vissa vart lite förvånade över var att det var en bit från mål å hem igen. Följaktligen gav dagens träningspass 70 km & 3 timmar landsvägscykling att skriva in i träningsdagboken och lägg därtill ett par goa minnen från en fin kväll med likasinnade.

Emil, Martin, Magnus, Fredrik, Malin, Rachel, Richard, Erik S, Marcus, Erik J, Calle & Asgeir
Dagen började bra å de flesta var i tid på samlingsplatsen, undantaget från en perfekt start på girot var en direkt och otippad punka vid samlingsplatsen för dagens hedersgäst, Marcus Millegård, på snabbvisit från Halden. Detta löstes på bästa sätt genom att H50+ och D17 gänget som ville cykla lite långsammare stack i förväg och de som ville cykla lite snabbare stod kvar och antingen hjälpte till eller såg på hur man kunde lösa både punka och ett däck med hål i. I strålande solsken och lätt medvind trampade vi som planerat igång girot med en längre transportsträcka ner till Inseros, där det vart en quickstop för grupp-fotografering, energiintag och även möjlighet till pisse-paus, för den som behövde det. Från denna plats var det bara hundratalet meter kvar till starten för etappens första bergspris, så en del smide kanske också planer på att vinna den åtråvärda äran och godbiten som hägrade på toppen.

Dagens etappvärd, Karl Tiselius, drar lite allmän info och regler inför bergspris och slutspurt

Erik (Staxäng och Johansson) i pausvilan. Är det en segerviss herr Johanssom som ler månne?

Starkast uppför var Erik Johansson, Calle Blomberg och Malin Sundbom, i överlägsen stil dessutom. Ett hedersomnämnande till dessa är utlovat och just nu innehar de tre var sin virtuell bergströja. Loppet var dock inte avgjort bara för detta. Tvärt om var detta i mångt och mycket startskottet för en tempohöjning och inte minst systematisk taktikkörning. Fältet drogs ut ner till Anneberg och då alla precis samlats ihop passerade vi punkten för var "fri fart till mål" skulle gälla. 

Marcus hade lagt positionen på minne och man kunde nästan tro att han programmerat in en elchock i cykeln vid denna passage för jäklar vilken tempohöjning han satte in från start. H17+ grabbarna insåg snabbt allvaret och tryckte på i bästa möjliga mån. Det dröjde dock 2-3 km innan Halden SK-grabben var inhämtad. Med c:a 10 km kvar kommer nästa ryck från samma person. Bakomvarande svarar nu med snabbare inhämtning och efter tredje försöket lägger sig Marcus i lä och sparar sig tills vidare...

Nästa ryck kommer med 5 km kvar och denna gången ifrån etappvärden. Varför? kan man ju undra, men i efterhand kunde det konstatera att detta ryck lyckades splittra upp fältet så att vissa aldrig riktigt hann få tillbaka andan och till och med täppa till luckan till framförvarande. Självklart blev även jag inhämtad och precis då detta skedde ryckte istället Marcus igen för 4:e gången! Bergsgeten, Erik Johansson, visade styrka även här på platten och såg till att Marcus inte seglade iväg för mycket utan låg som mest c:a 50 meter före klungan. Pang sa det sen och Richard tryckte till med 2 km kvar. Han gick inte bara ifrån de övriga i det jagande fältet utan även ikapp och förbi Marcus i ett huj. Bergsgeten, tillika en av Sveriges bästa medeldistanslöpare, myste säkert av tanken på att det var en bit kvar. 

Nervositeten ökade i bakomvarande klungan hos övriga. Själv hade jag inte varit uppe å dragit en meter sen mitt senaste ryck å kände att tålamodet började tryta. Nu måste gapet till inte minst Richard täppas igen. Erik Johanssons tålamod visade sig lönsam. Både Richard och dessförinnan även Marcus orkade inte hålla ett högre eller ens samma tempo som klungan och väl inhämtade, med fjuttiga 800 meter kvar till mål så kom det avgörande rycket från den mest rutinerade cyklisten av oss alla (iallafall av åldern att döma). 

Martin Claesson parkerade nästintill de övriga för några sekunder och den backe som var tänkt att samla ihop fältet verkade i själva verket platt (om man såg till hans fart). Några sekunder för sent kopierade även jag detta ryck och lite senare även Marcus Millegård som bitit sig fast långt fram i fältet. Topp trion var med detta faktiskt klar och vi gled nöjda över mållinjen i denna ordning.

Naturligtvis hade ingen lust att fippla upp mobilenkameran medan vi spurtade på slutet, men för att likna hur spurten såg ut så såg det ut ungefär så här.
Efteråt följde en spurtstrid om de återstående topp 5 placeringarna. Bergsgeten Erik Johansson som gjort ett hästjobb under de senaste 8 kilometerna i täten av klungan spurtade till sig en 4:e plats tätt följd av Emil Backlund som taktikkört mycket imponerande på slutet. 6:a blev Erik tätt följd av Richard Brankell (som måste ha ett hedersomnämnande även han då han verkligen satte prägel på slutet av etappen). Fredrik Weihard rullade glatt i mål på en 8:e plats, extra glad för att ha sluppit eländet med att spurta.

Väl i mål kan H17+ grabbarna pusta ut, njuta av solnedgången och skänka ett till leende till kameran.
Bara några minuter efter spurtade Magnus Gustafsson och Malin Sundbom starkt imål och strax därefter Asgeir Edvardsen och Rachel Engeler. Resultatlista förgenomförda etapper och totalställning finns även i högerspalten. 13 glada i mål och som av en händelse kunde alla bevittna en underbart fin solnedgång precis som vi sedan vände hemåt igen.

Stort grattis till Martin, Malin och Calle som gick segrande ur GiroGbgs första etapp!
Med alla väl hemma igen kan vi nog alla instämma i att detta var en mycket lyckad första etapp i fint vårväder. Alla är nu varmt välkomna till den andra etappen av GiroGbg som äger rum på onsdag kl. 18.00! Plats och bana kommer ut i en officiell inbjudan här på bloggen inom kort. Hör följer en favoritbild från hemfärden.
Utsikten på hemvägen. Solnedgång i väster. 20 km hem att bara njuta...Priceless.

2 kommentarer:

  1. Tack för igår! Främst till Karl som drog igång detta igen och lånade ut sin slang till mig men också till alla er andra. Det är sånt här man blir lycklig av.

    SvaraRadera
  2. Tack Karl, tills nästa gång ska jag ha en bättre taktik.... Passiv i fyra mil funkade ju inte för mig =)

    SvaraRadera